jessons

Anime uppstod som en parallell inom filmen till manga, som är japanska tecknade serier. Produktionen av animerad film tog fart på allvar i Japan under sent 1960- och -70-tal. Redan under denna tid vann den popularitet utomlands, främst i Frankrike och Italien. Även om barn och ungdomar alltid har varit huvudmålgruppen för animeindustrin som helhet, är det ändå en ganska stor del av utbudet som även eller uteslutande riktar sig till vuxna. Denna sida av animen har inte vunnit spridning utanför Asien förrän under 1990-talet. En svensk publik kom för första gången i kontakt med vuxenanime genom brittiska Manga Video. Detta gav upphov till uttrycket "Mangafilm", vilket en viss grupp av animeintresserade individer förklarade som felaktigt. Detta går dock att diskutera eftersom det brukade kallas för Manga-eiga (Manga-film) före 80-talet då termen "anime" myntades.

En enskild animationsstudio som har betytt mycket för animens utbredning i väst är Studio Ghibli vars filmer Spirited Away, Princess Mononoke, Det levande slottet med flera har blivit mycket uppmärksammade och prisbelönta både i Europa och USA.

Animeterminologin skiljer sig på ett avgörande sätt från den rörande övrig film, eftersom den är på japanska. En röstskådespelare kallas till exempel för seiyū, och en sjukligt intresserad animefantast för otaku (se: Missbruk). Denna terminologi används dock mest av inbitna västerländska nördar och skall inte ses som ett måste i stället för de svenska motsvarigheterna.

Det har debatterats huruvida anime som lånord bör stavas med accenttecken (således "animé"). Detta är ett engelskt (och franskt) system för att hindra uttal med stumt slut-e av japanska ord. Även sake stavas ofta med accent i svenskan av denna anledning. Båda fallen är missledande, eftersom det ger intrycket av en lång vokal som i "entré". Stavningen "anime" är helt i enlighet med japanernas eget sätt att transkribera japanska tecken till latinska språk (se romaji).

det var anime

Manga

Ursprung [redigera]

Badande människor i Hokusais Manga.

Själva framställningssättet har gamla anor i Japan och kan spåras ända till 1100-talet.^[1] Ordet ”manga” kan bokstavligen översättas till ”fria bilder” och användes först av träsnittskonstnärer (ukiyo-e) som Hokusai (1760–1849), för utgivningen av en bildsamling innehållande karikatyr-sketcher. Modern manga, är storögda varelser med oproportionerliga kroppar skapades i princip av Osamu Tezuka (upphovsman till bland annat Astro Boy) på 1950-talet. Redan då var det populärt med cosplay, då man klär ut sig till en karaktär från en manga/anime eller ett tv-spel. Ungefär 100 år senare kom de på pocky, en sorts godis som är väldigt populärt i japan och även hos många i Sverige.

Manga i Japan [redigera]

En mangaaffär i Japan

Idag uppges 35 % av allt tryckt material i Japan vara manga. Mangahistorierna ges vanligen ut kapitelvis i stora, telefonkatalogliknande magasin på 200 till 850 sidor, med 15-40 sidor av ett nummer tillägnade varje kapitel. Manga ges senare ofta även ut i ett seriebokformat med bättre kvalitet (ofta i formatet tankōbon), avsedda att samlas på till skillnad från de billiga magasinen. Framgångsrik manga kommer ofta även i animerad form (se anime) och/eller blir föremål för "otecknade" TV-serieversioner (se dorama). Manga läses från höger till vänster, i enlighet med det traditionella sättet att skriva japanska. De allra flesta sidorna i en mangatidning är i svartvitt; ofta är dock ett antal sidor närmast omslagen i färg (bland annat där reklamen trycks), vilket möjliggör färgtryck även åt vissa mangasidor.

Det är bara utanför Japan som manga kommit att betyda japanska serier. I Japan betecknar det mediet som sådant och kan även användas för närbesläktade kulturyttringar, typ skämtteckningar. Man kan jämföra med engelskans begrepp cartoon, som används på ett liknande brett sätt. Det engelska lånordet "komikkusu" (från "comics") används ibland som en mer sofistikerad/hippare synonym till mediet, eller som en definition på själva pocketarna som serierna samlas i. Lånord från engelskan är legio i modern japanska och tas framför allt till när ett japanskt ord för samma sak saknas. För amerikanska superhjälteserier används ibland begreppet amekomi, ifrån amerikan komikkusu.

Manga i grannländerna [redigera]

I både Kina och Sydkorea används samma (från japanskan inlånade) teckenpar för tecknade serier, men uttalen skiljer sig åt. Ibland ser man därför också uttrycken manhua för manga från Kina, och manhwa för manga från Sydkorea. Manhua är den kinesiska termen och publiceras av tecknare i Kina, Taiwan och Sydkorea. Manhwa är serier publicerade i Korea och läses från vänster till höger.

Manga i Sverige [redigera]

En mangaaffär i Sverige

Väldigt lite, relativt sett, manga finns idag översatt till svenska. Tillgängligheten på engelska översättningar har fyllt det behov som funnits. Saker och ting förändrades något efter succén med den svenska Dragonball-utgivningen. Förutom barntidningarna Banzai, Beyblade (nedlagd) och Digimon (nedlagd) har Manga Media satsat på tre månatliga tidningar; Manga Mania, Shonen Jump och Shojo Stars, men samtliga fick läggas ned efter dåliga försäljningssiffror. Pocketböcker enligt det japanska tankōbon-formatet ges ut av Bonnier Carlsen, Egmont Kärnan och Mangismo (nedlagd). B. Wahlströms bokförlag publicerade koreansk manhwa under varumärket "Megamanga" till och med sommaren 2007, då märket slopades och ersattes av förlagsnamnet självt. Under perioden 2000-2009 har de fyra förlagen tillsammans gett ut 741 tankōbon. Finanskrisen 2008–2009 bäddade för en förlagskris, vilket blev början till slutet för den stora mangavågen. Under 2010 släpps knappt 25 tankōbon på svenska.

Exempel på manga-serier:Naruto Fruits Basket, Pokémon Adventures, Gakuen Alice, Bleach m.m.

fakta från: Wikipedia

cap cake