jessons

Vampire Academy är en bokserie om sex böcker, skapade av författaren Richelle Mead. Böckerna handlar om Rose Hathaway, en 17-årig Dhampir, som tränar för att bli beskyddare för hennes bästa vän, moroi Lissa Dragomir. Medan hon lär sig hur besegra stroigoi (de ondskefulla odöda vampyrerna) i St. Vladimirs skola, Rose faller i förälskelse med hennes otroligt sexiga mentor, Dimitri Belikov, samtidigt som hon har ett obrytbart band med Lissa.

Böckerna är berättade ur Roses perspektiv. På grund av hennes mystiska band till Lissa, kan hon glida in i hennes sinne, vilket gör att hon kan läsa Lissas tankar och känslor.

Böcker i serien

1. Törst (Vampire Academy) (2007)
2. Fruset Blod (Frostbite) (2008)
3. Skuggkysst (Shadowkiss) (2008)
4. Löftet (Blood Promise) (2009)
5. Andens Kraft (Spirit Bound) (2010)
6. Yttersta Offret (Last Sacrifice) (2010)

Figurer

Rosemary "Rose" Hathaway Rose är sjutton år gammal och en Dhampir, huvudperson i Vampire Academy serien. Hon är bästa vän med prinsessan Lissa Dragomir. Hon dog i samma olycka som Lissas föräldrar och bror, men omedvetet så tog Lissa henne tillbaka, vilket gör Rose till "Skuggkysst". På det sättet så har hon ett ensidigt band till henne, vilket gör att hon kan läsa Lissas tankar, känna hennes känslor och se genom hennes ögon. Rose tränar till att bli Lissas beskyddare, men samtidigt så faller hon i förälskelse med sin mentor, Dimitri Belikov. Rose är beskriven som vacker med lite utländska drag. Hon har mörka ögon, mörkbrunt hår och lätt solbränd hud. Hon har en atletisk, men kurvig figur. Det gör att moroikillarna tycker att hon är intressant, då moroi oftast är långa, smala och utan kurvor. Hon har en spänd relation till sin mamma, den kända beskyddaren Janine Hathaway. Det är för att hon aldrig har haft bra kontakt med henne, utan blev lämnad på st Vladimir strax efter födslen.

Vasilisa "Lissa" Dragomir Lissa är föräldralös och bor på skolan tillsammans med andra moroi och dhampirer. Lissa är den sista i hennes släkt, och får därför titeln prinsessa. Det är förbestämt att Rose ska bli Lissas beskyddare men redan innan hon hoppar av börjar flera beskyddare på skolan tvivla på att Rose är rätt för henne efter att hon förlorar sin andra beskyddare i tredje boken. Lissa är andemagiker och det medför stora gåvor, som att t.ex kunna hela, se auror osv. Men det medför också ett mörker, ett mörker som bara växer ju mer hon använder sina krafter. Om mörkret blir för stort kan hon bli galen, och även Rose drabbas genom bandet.

Dimitri Belikov Dimitri är beskyddarnas gud om man får fråga Rose. När hon och Lissa kommer tillbaka till skolan efter två år blir han Roses mentor och det är planerat att han tillsammans med Rose ska bli Lissas beskyddare. Han är lika förälskad i Rose som hon är förälskad i honom, fast dem vet att dem inte kan ha ett förhållande. I slutet av bok tre blir han ofrivilligt strigoi och Rose ger sig ut för att döda honom, för att uppfylla ett löfte till honom. Hon åker till Sibirien där Dimitri föddes och där lyckas han lura Rose till att döda ledaren för alla strigoi, så att han själv kan bli ledare.

Janine Hathaway Roses legendariska mamma, som är en av dem främsta Beskyddarna. Hon är kort och har lockigt kastanjebrunt hår, bruna ögon och är väldigt sträng. Hon gör entré i Fruset blod. Hon är en väldigt 'badass' Dhampir, enligt henne rykte och hon har dödat många Strigoi. Hennes relation till Rose börjar dåligt, men förbättras genom serien. Detta beror på att när Rose föddes lämnade Janine henne på skolan, för att fortsätta sig karriär som beskyddare åt en kunglig familj.

Christian Ozera Lissas pojkvän och huvudsakliga förälskelse. Han är lite utstött, då hans föräldrar (Lucas och Moira Ozera) villigt blev strigoi. Han är en kunglig moroi och har radikala idéer om kampen mot strigoi. Han har specialliserat sig i Eldmagi. Han beskrivs som lång och med svart hår, med krystal blåa ögon. När hans föräldrar blivit dödade så uppfostrades han av sin faster Tasha Ozera.

Adrian Ivashkov En kunglig moroi och brorbrorson till drottningen. Han har ruffsig men stylat brunt hår och gröna ögon, han är lång och smal. Han kan utöva ande på samma sätt som Lissa. Han bedövar effekten genom att dricka alkohol och kedjeröka. Adrian har förmågan att kunna besöka folk i drömmar, vilket han ofta använder för att besöka Rose. Lissa och Adrian började att utforska de olika förmågor Ande-utövare har.

Victor Dashkov En kunglig moroi som lider av Sandovskys sjukdom. Natalie Dashkovs far och var en vän till Lissas far. På grund av sin sjukdom, har han ingen chans till att någon sin bli Morois kung. Han fängslades för att han hade torterat Lissa, för att hon med Ande skulle bota hans sjukdom. Bryts senare ut ur fängelset av Rose, Lissa, Eddie och Mikhail.

Natalie Dashkov En kunglig Moroi med kolsvart hår och jade gröna ögon, som specialliserar sig i Jordmagi. Hon var innan en god vän till Lissa, men sedan bli hon Strigoi för att rädda hennes far Victor Dashkov från fängelset. Dimitri dödar henne i Törst efter att hon har försökt att döda Rose.

Mason Ashford En Dhampir som är en av Roses bästa vänner, han tränar också till att bli beskyddare som henne. Han är intresserad av henne romantiskt, och Rose försöker en gång ett förhållande med honom, bara för att se den falla isär på grund av hennes kärlek till Dimitri. Han dör i Fruset blod medan de andra (förutom Rose som slåss tillsammans med honom) flyr. Hans vålnad besöker Rose i Skuggkysst, men finner ro i slutet av boken.

Mia Rinaldi En okunglig Moroi som har specialliserat sig i elementet vatten. Mia har i de första böckerna ett agg mot Lissa (och då automatiskt Rose) för att Lissas äldre bror Andre utnyttjade henne och krossade hennes hjärta. Efter händelserna i Frusetblod så kommer hon över det och har sedan dess blivit en trogen vän till dem. Hon har ett mjukt ansikte och ett lockigt blont hår, som gör att hon ser yngre ut än vad hon egentligen är.

Natasha "Tasha" Ozera En kunglig moroi som är Christians faster. Som Christian har hon svart hår, kalla blå ögon och har specialliserat sig i elementet eld. Hon tog hand om Christian när hans föräldrar blev Strigoi. Hon har ett är tvärs över hennes ansikte, från striden mot Christians föräldrar, då de försökte förvandla honom till Strigoi. Hon är förälskad i Dimitri and ville ha barn med honom. Dimitri kunde inte besvara hennes känslor på grund av sina känslor för Rose.

Ibrahim "Abe" Mazur Roses pappa och välkänd Turkisk "gangster" beskriven som den hårda typen. Han är lång (som alla Moroi), mörkhårig och hotfull, och är känd för sig ovanliga klädsmak, då han ofta bär färgstarka kläder, halsdukar och örhängen. Rose beskrev honom en gång som en "pirat gangster". Han beskyddas av två Dhampirer och är känd för att göra stora affärer, utpressningar och andra illegala saker. Han har många kontakter inom Moroi-världen. Rose möter honom medan hon gör en resa till Sibirien i Blodsband för att döda Dimitri (som då för tillfället är Strigoi). Efter att Rose blir oskyldigt anklagad för att ha mördat Drottning Tatiana i Andens kraft, erbjuder sig Abe att vara henne advokat, trots att han inte officiellt är en.

Sydney Sage En alkemist som hjälper Rose att hitta Dimitri i Blodsband. Hon är en människa, men tillhör som sagt Alkemisternas mystiska samling och känner till mycket om Moroi och Dhampirer, men ogillar dem. Hon har många knep och tekniker för att bli av med döda Strigoi och är även utrustad med en speciell dryck som gör en död Strigois lik till en boll som inte är större än en näve, så att vampyrernas värld kan fortfortsätta utan av människorna vet om dem. Sydney är en av dem som hjälper Rose att fly från sin cell på hovet i Yttersta offret och för att att hitta den okända Dragomir-ättlingen. Hon är berättaren av Meads spin-off serie Bloodlines.Under den boken är det avslöjat att hon har ett ansträngt förhållande till sin familj, sin far och yngre syster. Det är främst på grund av hennes uppenbara "svek" alkemisterna i Yttersta Offret. Hon skickas motvilligt för att bevaka Jill Mastrano Dragomir i Palm.

Anime uppstod som en parallell inom filmen till manga, som är japanska tecknade serier. Produktionen av animerad film tog fart på allvar i Japan under sent 1960- och -70-tal. Redan under denna tid vann den popularitet utomlands, främst i Frankrike och Italien. Även om barn och ungdomar alltid har varit huvudmålgruppen för animeindustrin som helhet, är det ändå en ganska stor del av utbudet som även eller uteslutande riktar sig till vuxna. Denna sida av animen har inte vunnit spridning utanför Asien förrän under 1990-talet. En svensk publik kom för första gången i kontakt med vuxenanime genom brittiska Manga Video. Detta gav upphov till uttrycket "Mangafilm", vilket en viss grupp av animeintresserade individer förklarade som felaktigt. Detta går dock att diskutera eftersom det brukade kallas för Manga-eiga (Manga-film) före 80-talet då termen "anime" myntades.

En enskild animationsstudio som har betytt mycket för animens utbredning i väst är Studio Ghibli vars filmer Spirited Away, Princess Mononoke, Det levande slottet med flera har blivit mycket uppmärksammade och prisbelönta både i Europa och USA.

Animeterminologin skiljer sig på ett avgörande sätt från den rörande övrig film, eftersom den är på japanska. En röstskådespelare kallas till exempel för seiyū, och en sjukligt intresserad animefantast för otaku (se: Missbruk). Denna terminologi används dock mest av inbitna västerländska nördar och skall inte ses som ett måste i stället för de svenska motsvarigheterna.

Det har debatterats huruvida anime som lånord bör stavas med accenttecken (således "animé"). Detta är ett engelskt (och franskt) system för att hindra uttal med stumt slut-e av japanska ord. Även sake stavas ofta med accent i svenskan av denna anledning. Båda fallen är missledande, eftersom det ger intrycket av en lång vokal som i "entré". Stavningen "anime" är helt i enlighet med japanernas eget sätt att transkribera japanska tecken till latinska språk (se romaji).

det var anime

Manga

Ursprung [redigera]

Badande människor i Hokusais Manga.

Själva framställningssättet har gamla anor i Japan och kan spåras ända till 1100-talet.^[1] Ordet ”manga” kan bokstavligen översättas till ”fria bilder” och användes först av träsnittskonstnärer (ukiyo-e) som Hokusai (1760–1849), för utgivningen av en bildsamling innehållande karikatyr-sketcher. Modern manga, är storögda varelser med oproportionerliga kroppar skapades i princip av Osamu Tezuka (upphovsman till bland annat Astro Boy) på 1950-talet. Redan då var det populärt med cosplay, då man klär ut sig till en karaktär från en manga/anime eller ett tv-spel. Ungefär 100 år senare kom de på pocky, en sorts godis som är väldigt populärt i japan och även hos många i Sverige.

Manga i Japan [redigera]

En mangaaffär i Japan

Idag uppges 35 % av allt tryckt material i Japan vara manga. Mangahistorierna ges vanligen ut kapitelvis i stora, telefonkatalogliknande magasin på 200 till 850 sidor, med 15-40 sidor av ett nummer tillägnade varje kapitel. Manga ges senare ofta även ut i ett seriebokformat med bättre kvalitet (ofta i formatet tankōbon), avsedda att samlas på till skillnad från de billiga magasinen. Framgångsrik manga kommer ofta även i animerad form (se anime) och/eller blir föremål för "otecknade" TV-serieversioner (se dorama). Manga läses från höger till vänster, i enlighet med det traditionella sättet att skriva japanska. De allra flesta sidorna i en mangatidning är i svartvitt; ofta är dock ett antal sidor närmast omslagen i färg (bland annat där reklamen trycks), vilket möjliggör färgtryck även åt vissa mangasidor.

Det är bara utanför Japan som manga kommit att betyda japanska serier. I Japan betecknar det mediet som sådant och kan även användas för närbesläktade kulturyttringar, typ skämtteckningar. Man kan jämföra med engelskans begrepp cartoon, som används på ett liknande brett sätt. Det engelska lånordet "komikkusu" (från "comics") används ibland som en mer sofistikerad/hippare synonym till mediet, eller som en definition på själva pocketarna som serierna samlas i. Lånord från engelskan är legio i modern japanska och tas framför allt till när ett japanskt ord för samma sak saknas. För amerikanska superhjälteserier används ibland begreppet amekomi, ifrån amerikan komikkusu.

Manga i grannländerna [redigera]

I både Kina och Sydkorea används samma (från japanskan inlånade) teckenpar för tecknade serier, men uttalen skiljer sig åt. Ibland ser man därför också uttrycken manhua för manga från Kina, och manhwa för manga från Sydkorea. Manhua är den kinesiska termen och publiceras av tecknare i Kina, Taiwan och Sydkorea. Manhwa är serier publicerade i Korea och läses från vänster till höger.

Manga i Sverige [redigera]

En mangaaffär i Sverige

Väldigt lite, relativt sett, manga finns idag översatt till svenska. Tillgängligheten på engelska översättningar har fyllt det behov som funnits. Saker och ting förändrades något efter succén med den svenska Dragonball-utgivningen. Förutom barntidningarna Banzai, Beyblade (nedlagd) och Digimon (nedlagd) har Manga Media satsat på tre månatliga tidningar; Manga Mania, Shonen Jump och Shojo Stars, men samtliga fick läggas ned efter dåliga försäljningssiffror. Pocketböcker enligt det japanska tankōbon-formatet ges ut av Bonnier Carlsen, Egmont Kärnan och Mangismo (nedlagd). B. Wahlströms bokförlag publicerade koreansk manhwa under varumärket "Megamanga" till och med sommaren 2007, då märket slopades och ersattes av förlagsnamnet självt. Under perioden 2000-2009 har de fyra förlagen tillsammans gett ut 741 tankōbon. Finanskrisen 2008–2009 bäddade för en förlagskris, vilket blev början till slutet för den stora mangavågen. Under 2010 släpps knappt 25 tankōbon på svenska.

Exempel på manga-serier:Naruto Fruits Basket, Pokémon Adventures, Gakuen Alice, Bleach m.m.

fakta från: Wikipedia

cap cake